Så. Har alltså fördjupat mig i webbens snabbt föränderliga värld. Kanske inte så mycket nytt, däremot en och annan bekräftelse samt några smått dömande tankar om digitala floskler som en och annan talare (och moderator) droppade. Jag lät mig inspireras av en antropolog och senare under dagen av ‘estradören’ (och entreprenören) Gustaf Josefsson. Hans, och antropologen Katarina Graffmans utvikningar om nätets och den digitala företagskulturens villkor slog an en och annan sträng då dom lyckades att med sina perspektiv få med en stor del av människan. Och av våra behov. Det är faktiskt just denna brist jag annars möter när allsköns experter talar om den nya tiden. Våra behov är etablerade under 100-tusentals år. Ja ännu längre när vi räknar med vår reptilhjärna (men det är ämnen för djupare artiklar). Vad jag menar är att vi så ofta ser den digitala frälsningen enbart utifrån ett mentalt plan. Att vi människor förväxlar grundläggande behov med mer ytliga kompensationshandlingar. Gustaf avrundade med att visa hur vägen till äkta kreativitet och nyfikenhet går att åter finna i barnets energi och glädje inför livet. Ett ämne som jag ofta pratar om – och som jag dessutom avhandlar i min senaste bok (‘Tänk inte kreativt’). Invändningen är självklar: äkta kreativitet tar med hela individen, kropp och sinne. Det kan du se och uppleva när du möter ett barn på upptäcktsfärd genom livets tidiga år. ”Jag kan själv” är mottot för alla dessa våra unga. Nätet och den förlängda kroppen, dvs apparater som nallar och plattor, saknar ännu den totala biologiska upplevelsen som vi alla är skapta för. Just därför ser jag en fara med att fullt ut identifiera oss med on-line-världen. Det finns en fysisk verklighet som vi inte bör glömma. Inte minst så mår vi bra av att uppleva densamma. Antagligen betydligt mer än vad vi gör idag. Nåväl, tekniken går framåt och snart när får vi med ännu en bit av vårt varande. Jag arbetar faktiskt åt ett företag som är på god väg att presentera en äkta virtuell och fysisk värld. Mer om detta senare och jag avundrar med en dryg reflektion: var det värt 2500 kr för en heldag? Nja! Men så är det med inspiration, vi vet inte värdet av den förrän vi själva omsätter det i handling. Dagens behållning blir därför att åter bli påmind om just barnets upptäcktsfärd och att vi alla faktiskt kan hitta tillbaka till den med eller utan on-line-uppkoppling.